Långfredagstankar
Du kan peka på bibelreferenserna nedan med musen om du använder dator, eller klicka på dem med fingret om du använder telefon eller platta, så ser du vad Bibeln säger, utan att lämna sidan.
Varför är vi kristna kristna? Varför är vi inte muslimer, hinduer, buddhister eller ateister? Är inte alla religioner lika bra? Eller varför inte bara lämna bort en högre makt ur ekvationen, så blir allt bra? Eller blir det?
Om inte förr, så borde långfredagen få oss alla kristna att fråga oss vad vår identitet grundar sig på, och det är också en möjlighet för alla andra som inte tidigare identifierat sig som kristna att ställa samma fråga. Pontius Pilatus, som dömde Jesus till döden ställde också honom den frågan: “Vad är sanning?” (Joh 18:38).
Kanske han ställde den aningen uppgivet, verkar det som. Kanske med tanken att allt är relativt, var och en har sin egen sanning. Eftersom han ändå dömde Jesus till döden, trots att han visste att Jesus var oskyldig, kan man tänka sig, att han tyckte sig ha rätt att definiera sanningen, att han med sin makt stod över sanningen. Åtminstone försökte han tysta ner sitt dåliga samvete med en handtvagning, och var orolig eftersom hans fru varnat honom för att inte ha något att göra med Jesu död. (Matt 27:18-19, Matt 27:24) Han visste vad som var sant, gällande Jesus, men majoriteten, folkopinionen fick bestämma.
Men ställ dig frågan ärligt. Vad är sanning, och varför är jag kristen? Gör inte som Pilatus. Strunta inte i den. Ta den på allvar.
Det som korset påminner oss kristna om, är att Gud grep in i historien när tiden var inne. (Rom 5:6) För honom var “synden” inte något abstrakt begrepp, som kan omdefinieras enligt mänskligt godtycke, eller sopas under matttan. Det är heller inte i första hand syndiga handlingar som tar sig i uttryck på olika sätt. Istället är det fråga om ett medfött tillstånd hos oss alla, en grundinställning som orsakar onda handlingar och tankar och skiljer oss från en Helig Gud. (1 Mos 6:5) Detta är en följd av de första människornas synd (Rom 5:12), och gemenskapen med Gud blir bruten. (1 Mos 3:22-24). Det kallas arvssynden. Vårt naturliga tillstånd är att vi är fiender med Gud, oberoende av ålder, kön eller rastillhörighet. (Ef 2:3). Ondskan kommer inte in i människan i första hand genom handlingar, utan ondskan kommer till uttryck i olika former därför att hjärtat är ont och av naturen Gudsfrånvänt. Jesus påminner oss om detta i bl.a. Matt 15:18-19. Också sina lärjungar ser han mycket realistiskt på. Grundinställningen är att de är onda. (Matt 7:11). Också i övrigt tar Bibeln upp detta på flera ställen. (Job 14:4; 15:4; 25:4 Ps 14:3, 51:7). Ingen av oss håller måttet inför Gud med goda gärningar som meriter. (Rom 3:22)
Hela Bibeln handlar om Guds frälsningsplan, hur denna gemenskap kan återställas och hur denna ekvation skall lösas. Syndens lön är döden och att evigt vara skiljda från Gud, som är helig.
Denna pessimistiska människosyn som Bibeln målar upp, stämmer överens med verkligheten, såsom vi kristna själva upplever oss. Den är en realistisk förklaring till ondskan i världen. Och oss själva. Vi är inte sådana vi vill vara. Vi behöver hjälp. Paulus säger detta mycket starkt i Rom 7:15,
“Det jag vill det gör jag inte, men det jag hatar, det gör jag“.
Alla andra religioner ser på gärningarna som både problemet och lösningen. Problemet, säger man, är att vi gör onda saker. Lösningen är att göra goda istället, som uppväger de onda, menar man. Naturalisterna och ateisterna menar att människan i grund och botten är god, och kan därför skapa en bättre värld, genom att sudda ut de onda gärningarna med de goda. Till en del fungerar det kanske, men naturalisterna, som menar, att vi människor är födda goda, har nog inte ännu träffat Paulus eller Jesus eller mig. Eller någon annan kristen för den delen. Min erfarenhet av mitt eget sätt att handla visar att det utan Guds hjälp är alldeles omöjligt att skaffa fram ett sinne som vill göra det han vill. Istället tänker vi var och en på våra egna fördelar, som i slutändan kommer att kosta världen ännu mera lidande. Buddhism och hinduism har också en liknande positiv människosyn, medan hinduismen till skillnad från naturalisterna och ateisterna tror på en mångfald av gudar, som inte är personliga. I Islam tror man inte heller på arvssynd, utan menar att man kan frälsa sig själv genom bättring och omvändelse. Deras berättelse om Adam och Eva i Koranen är inte samma som den vi finner i Bibeln.
,
Därför är vi kristna
Jesu kors vittnar för oss kristna att Gud löste den ekvation, som vi inte själva klarar av. Ekvationen hur en syndig människa kan komma till en helig Gud. Jesus säger:
“Jag är vägen, sanningen och livet. Ingen kommer till Fadern utom genom mig“. (Joh 14:6)
Inga goda gärningar från vår sida kan uppväga de onda, säger Bibeln.
Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött förgäves. (Gal 2:21)
Mannen på det mittersta korset säger:
Det är fullbordat! (Joh 19:30)
Hans död blir vår dödsdom, den som våra synder förtjänat. (Jes 53:4-5) Och vi går fria. (Rom 8:1). Jesus blir medlaren mellan Gud och människa. (1 Tim 2:6) På korset ser vi Guds kärlek. Konkret. Jesus dör för oss, medan vi är Guds fiender. (Rom 5:7-8)
Är det bara önsketänkande? Nej. DET är sanning.
– Hur vet du det?
Uppståndelsen från de döda! Den finns omvittnad av hundratals vittnen. Kristna var så säkra på sanningen, att de var beredda att gå i döden för att de med egna ögon sett det. (1 Kor 15:3-9) Jesu död gav evigt liv, såsom han lovade. Nu gäller detta löfte alla som tror och är döpta! Vi får del i hans uppståndelse. (Rom 6:3) Vår trygghet vilar inte i något så osäkert som goda gärningar eller goda föresatser. Vår trygghet vilar i att Jesus sa att det var fullbordat, och att han sedan uppstod och bevisade att det var som han sade:
“”Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör, och var och en som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö”. (Joh 11:25-26)
Men Jesus dog också som medicin mot alla vår motvilja att göra det som vi inte vill. Istället vill vi göra det som han vill.
“Och våra synder bar han i sin kropp upp på korsets trä, för att vi skulle dö bort från synderna och leva för rättfärdigheten. Och genom hans sår har ni blivit botade”. 1 Petr 2:24
Nu finns det en hjälp att få, att verkligen inte vara lämnad åt sig själv. Jesus har dött för att på riktigt också ta bort de synder vi skadar andra med mot vår vilja. Åtminstone jag behöver en sådan frälsare. Om han inte kan hjälpa mig att bli en bättre medmänniska, kan jag inte bli det i egen kraft. Men här lovas det att Jesus har skapat möjligheter till ett nytt liv. Ett liv som faktiskt kan vara till hjälp för dem som jag har runt mig.
